fredag 18 september 2015

Tolk bokad

Idag har jag för första gången kontaktat tolkcentralen i Skåne för att boka tolk till Henry. Lite märklig känsla men det är lika bra att han vänjer sig vid att använda tolk vid vissa tillfällen.

Satt i simhallen igår kväll och observerade Henry jämte sina hörande simskolekompisar. I poolen använder han sin CI-kådis som är gjord av ett ganska tjockt silikonhölje med tunnar silikon där processorns mikrofoner sitter och är utan hörapparat. Hans riktningshörsel är därmed obefintlig och hans CI-hörsel är sämre än normalt på grund av höljet som sitter i vägen. Det syntes tydligt på honom att han inte riktigt hängde med i instruktionerna utan förlitade sig mycket på att kolla vad de andra barnen gjorde och så gjorde han likadant.

Simlärarna är väldigt duktiga på att vara i hans närhet och se till att han hänger med men jag känner att det inte riktigt räcker. Jag har länge funderat på att boka tolk men inte riktigt fått tummen ur. Inte förrän nu, när jag kan se ett tydligt behov.

Den mycket trevliga damen på tolkcentralen undrade om han var teckenspråkig. Han är långt ifrån teckenspråkig men vi kom ända fram till att han ska ha teckenspråkstolk snarare än TSS (tecken som stöd. Används mer av exempelvis vuxendöva). En duktig tolk kan lätt anpassa nivån på språket för att passa brukaren så det bör inte vara något problem.

Det viktigaste med den här tolkningen kommer att vara om tolken vill vara med i poolen eller inte. Jag har bett om att tolken finns med i vattnet men det är upp till den enskilda tolken att göra detta. Dock tänker jag att det kan vara lite väl mycket för en liten nästanfyraåring att hålla reda på tolk och simlärare samtidigt som han ska göra alla övningar.

Spännande ska det iallafall bli. Om tre veckor vet vi hur det gick!

fredag 4 september 2015

Inre tillfredsställelse och glädje

Jag lämnar det pampiga huset i St Lars företagspark och känner en otrolig inre glädje. En glädje som börjar någonstans i magtrakten och liksom sprider sig genom hela kroppen. Hundra års lidande och ångest sitter i väggarna där i huset men jag lämnar med lätta steg och ett leende på läpparna.

Tillfredsställelsen och glädjen i att få lära ett nytt språk är enorm. Känslan av att kunna forma tecken med mina händer, ställa en fråga med hjälp av mina ögonbryn. Att kunna avläsa och förstå en berättelse. Att kunna skratta åt ett skämt som inte framförs på ett av de språk jag behärskar. Jag har en lång väg kvar att vandra men efter idag känner jag att jag har kommit en bit på vägen.

Om en månad är det dags för nästa tillfälle. Som så många gånger tidigare är jag tacksam och glad att jag bor på en plats i världen där detta erbjuds mig. Medan min omvärld står i brand, i en värld där oskyldiga barn drunknar i ett hav långt borta, sitter jag i ett rum på ett gammalt mentalsjukhus och är tacksam och känner en djup och äkta glädje.



torsdag 3 september 2015

Nyhetstecken

Nu finns vårt lilla brev till politikerna i Region Skåne på svtPlay

Coolt.