Sjung inte mamma!

Henry sa nej tack till sina apparater under gårdagens gåsamiddag med vännerna, han har varit lite avvaktande gällande hörapparaten i ett par dagar men tyckt CI't varit helt ok, men under kvällens tjo och tjim åkte även CI't av. Helt förståeligt med tanke på pratande vuxna och högljudda barn och fantastiskt skönt att kunna teckna till honom.

Tidigare har jag alltid pratat och tecknat samtidigt (funkar eftersom min kunskapsnivå är så låg än så länge, ingen komplicerad grammatik att ta hänsyn till) men igår testade jag att bara teckna. Behöver inte fundera på om Henry förstår vad jag säger eftersom han översatte varje mening jag tecknade till tal! Bra att veta.

Även idag ratades både hörapparat och CI så vi fortsatte att teckna, känns inte som någon större idé att tvinga honom ha sina hörapparater när han så tydligt inte vill. Det hade kanske varit en sak om han ofta inte vill ha dem men eftersom det är så sällan han säger nejtack får han bestämma själv. Vi vill att han ska känna sig trygg med att inte alltid höra, det ska inte vara läskigt eller skrämmande att gå utan förstärkning lite då och då. Vet inte om vi resonerar "korrekt" men det känns iallafall som att det kan vara rätt för honom och för oss.

Vid frukostbordet idag bestämmde jag mig för att teckna bä bä vita lamm, en sång Henry känner till väl. Mamma, inte sjunga! Näää! Ajja bajja mamma. Regeln "inte sjunga vid matbordet" gäller tydligen även vid teckensång!