torsdag 22 november 2012

Hemma!

Äntligen hemma igen och med lite perspektiv på tillvaron. Att befinna sig på ett barnsjukhus ett par dagar har gjort mig tacksam över att ha barn utan några större fel eller sjukdomar. Ja, Henry har definitivt taskig hörsel och ja, det suger. Men, han är pigg och glad, han är frisk och han är mest som alla andra barn. Han har ingen livshotande sjukdom, ingen kronisk livslång sjukdom eller missbildning, han behöver inte vara sängliggande eller vara fastkopplad till en droppställning.

Med det sagt; det är så skönt att ha operationen gjord, allt gick bra och vi hade mest extremt långtråkigt. Kvällen innan operationen gick vi på en runda i Lund, åt lite middag och sedan blev det en tidig natt. Operationsdagen blev ganska jobbig och jag kände mig absolut inte på topp, det är en skrämmande känsla att bara lämna sitt lilla barn till en främmande människa, en människa som söver ner och skär i MITT barn. Strax innan nio var han sövd och runt två ringde personalen från uppvaket. Tiden däremellan spenderas på olika caféer i Lund, alldeles för mycket kaffe och alldeles för mycket stress.

Som tur är verkar det inte som att Henry haft, eller har, särskilt ont. Han fick lite morfin på uppvaket eftersom han var ganska ledsen. Blev dock mycket bättre efter 400ml välling och en yoghurt. Humöret blev ännu bättre när vi kom till avdelning 65 och han fick äta köttgryta med potatis följt av ytterligare 250ml välling innan läggdags. Fick medicin ett par gånger under natten och vaknade, pigg som en mört, klockan fyra på morgonen. Somnade om vid fem och sov sedan till sju.

Gårdagen handlade endast om att få dagen att gå så att vi fick gå och lägga oss och sova igen.

Så. fruktansvärt. uttråkade. alla. tre.

Idag träffade vi kirurgen direkt på morgonen som tog av Henrys huvudbandage och kollade lite snabbt i örat. Sedan tillbaka till avdelningen för sista medicinen och borttagning av nålar (den stackars sköterskan som fick det otacksamma jobbet var inte poppis) innan vi fick åka hem. Kom till parkeringshuset och ett urladdat batteri..... Ett samtal senare och tusen kronor fattigare startade biluschlingen. (ja, vi ska skaffa bärgningsförsäkring, hade bara inte fått tummen ur.)

På väg till operation, lagom chillad

Svullen och glad bara ett par timmar efteråt

Dag 2 - hörapparaten på plats i det oopererade örat, måste ju höra lite iallafall

Dag 3 - äntligen av med bandaget

1 kommentar:

  1. Hej!

    Så enormt anpassningsbara! Dessa ungar :-) Min dotter får ju anpassa sig efter att hennes pappa är DövBlind, och så enkelt hon gör det - man blir paff verkligen!

    Stackaren med bandage :-) Måste som förälder känns konstigt att se ens barn inlindad i bandage. Men återigen så kul att han har återhämtat sig så bra!

    Ha det! //Tobbe

    SvaraRadera