I april är det dags för en första introduktion till symbolspråket svenskt teckenspråk. För min del är det givet att Henry ska få lära sig teckenspråk och jag hoppas verkligen att vi som familj kommer att ge det nya språket en chans.
Jag har förstått att vissa element inom denna nya värld inte ser någon mening med teckenspråk då tekniken gör att till och med döva kan höra. Jag tycker dock att det är befängt att beröva en person möjligheten att kommunicera, exempelvis vid de tillfällen tekniken inte fungerar. Jag tror att både Henry och resten av familjen kommer att ha stor glädje av att kunna teckenspråk och självklart ska vi därför erbjuda Henry den möjligheten.
Barnen kommer inte ha några problem att lära sig det nya språket, storasyster är redan tvåspråkig så ett språk till blir inga problem alls. För oss vuxna med stelbenta hjärnor blir det nog värre; jag är trygg och bekväm med min svenska och engelska och tanken på ett språk till är lite utmanande. Utmanande och spännande att få det som i min hjärna, i dagsläget, består av 15-20 tecken att vävas samman till ett språk. Önska mig lycka till!
Hej!
SvaraRaderaDu gör fullständigt rätt i att lära Henry (och hela familjen) teckenspråk! Det finns så mycket positivt med att lära sig tecken, som man inser när man väl är inne i det. Som till exempel att man får en bättre kommunikation. Språkutvecklingen för barnen tar stora kliv framåt, jag har flera vänner vars barn blivit mer språkbegåvade tack vare teckenspråk från tidig ålder.
Samt de tusen fördelarna med att kommunicera i situationer där man (även som hörande) inte kan höra så bra.
Dessutom vill jag påstå att i familjen kan känna en liten cool samhörighet när man tecknar och känna sig lite speciella, på ett bra sätt :-)
Det glädjer mig verkligen att jag ser många föräldrar och barn, som inte har någon anknytning till hörselskador, börjar använda teckenspråk!
//Tobbe